Människorna

Såhär; jag håller med, många regler bör brytas. Ett samhälle som baseras på människors förmåga att veta vad som är bäst för dem bör inte regleras i onödan. Varje regel som också är kopplad till en bestraffning innebär ett avsteg från den positiva människosyn som de flesta av oss är anhängare av, åtminstone i mer offentliga sammanhang. En fungerande demokrati måste påminnas om det genom att regler och förbud ifrågasätts. MEN! Hur ska vi tolka de laserskarpa signaler som vi dagligen översköljs med, vittnande om en allt annat än fruktbar förmåga hos individer att fatta beslut inom de ramar som trots allt står till förfogande?

Ta som exempel mannen framför mig i konsumkön tidigare idag. Innan han lämnade sitt hem fattade han ett antal beslut. Betänk hans förmåga att veta vad som är bäst för både honom själv och kollektivet! Han visste sin destination: konsum, han visste sitt mål: kaffe, han visste sin förmåga att nå målet: han hade både pengar till kaffe och ben som skulle bära honom både dit och hem. Det sista beslut han måste fatta innan planen verkställs gäller klädesdräkten. I hallspegeln ser han att han saknar kläder på överkroppen. Efter ett snabbt övervägande nickar han åt sig själv i spegeln och ger sig iväg. I bar överkropp.

Det är dessa tankar som rusar genom mitt huvud när jag räknar de leverfläckar, hudflagor och glesa (men långa) hårstrån som pryder mannens ryggtavla. Återigen lossnar en skärva av den ikonbild som länge symboliserat min bergfasta övertygelse om demokratins storhet och klingar ekande mot katedralgolvet.